I detta sida finns lite om taxen sjukdomar,
sjukdomarnas ärftlighet och
allment om taxens hälsovård.
Pevisa programs syfte är att bevara taxens hälsa och
försöka bättra den ännu mera.
Taxar som har PRA eller HC får ej använda i avel
i Finland.
När du läser det här vill jag påminna dig att...
...En strävhårig tax är frisk och långlivad
ras med få hälsoproblem.
FÖREBYGGANDE & VARDAGLIGT
HÄLSOVÅRD
Vaccinationen |
Hundens ålder |
Fortsättningsvis |
|
12 veckor |
16 -20 veckor |
1 års ålder |
|
a)Valpsjuka, smittsam
leversjukdom, parvo * |
X |
X |
X |
var tredje år |
b)Valpsjuka, smittsam
leversjukdom, parvo och kennelhosta * |
Kennelhosta (spray
format) |
X |
|
X |
varje år |
Parvo * |
X |
X |
X |
var tredje år |
Rabies |
|
X |
X |
1-3 år ** |
* Valparna kan
vaccineras redan i sex veckors ålder.
**=två eller
tre års mellanrum beror på medicins tillverkade. Om hunden skall delta i
grytprov, vaccineras den mot rabies varje år.
Att vaccinera
sin hund är ett enkelt och billigt sätt att minska risken för lidande
och höja hälsonivån - helt enkelt att förbättra djurskyddet. Genom
vaccination kan ditt djur besparas både akut sjukdom, risk för
kvarstående lidande eller nedsatta kroppsfunktioner och t.o.m. död. Det
kan i vissa fall även minska risken för smittspridning till människor
(t.ex. rabies och andra sjukdomar som djuren måste vara vaccinerade mot
vid införsel till Sverige).
Risken för
biverkningar är med dagens vacciner små. De sjukdomar vi vaccinerar mot
är betydligt allvarligare. Eftersom hundar i Norden är så väl
vaccinerade är det lätt att tro att vissa sjukdomar är så gott som
utrotade: så är inte fallet och om vi minskar vaccineringarna kommer vi
att få se flera fall av vissa sjukdomar igen. Öppnade gränser mot andra
länder innebär också ökade smittrisker så se till att ditt djur har
bästa tänkbara vaccinationsskydd.
Tillbaka upp
Valpar
vaccineras 2 gånger med 4 veckors intervall vid 12 och 16 veckors ålder.
Igen ett år efter grundvaccinationen och därefter tredje år.
Sjukdomen
orsakas av ett Morbilli virus. Viruset är spritt över hela världen. Det
är släkt med människans mässlingvirus. Det är känsligt för värme och
uttorkning men klarar kyla bättre. Vanligen elimineras virus av vanlig
desinfektionsmedel. Virus finns i sekret från luftvägarna och sprids i
luften från en smittad individ. Det kan även spridas via urin.
Ovaccinerade
valpar emellan 12-16 veckors ålder drabbas mest. Inledningsvis ses ett
lindrigt klart flöde från ögonen. Hunden får torrhosta vilken sedermera
blir mera produktiv, det vill säga hunden hostar upp slem. Hunden blir
påverkad i allmäntillståndet och slutar äta. Detta följs av kräkningar
och diarré. Hunden kan dö av uttorkning men det motverkas av symtomatisk
behandling med dropp. Vissa hundar får betydlig lindrigare tecken på
övre luftvägsinfektion, ungefär som vid kennelhosta. Hundar med svårare
sjukdom som tillfrisknar kan 1-3 veckor därefter få symtom från centrala
nervsystemet. Ibland sammanfaller det dock med de initiala symtomen.
Exempel på nervösa symtom kan vara kramper, vinglighet eller förlamning.
Enda behandling
är understödjande behandling i form av vätsketillförsel. Vid utveckling
av nervösa symtom är prognosen dålig. Ibland ordineras antibiotika mot
sekundärinfektion, till exempel vid lunginflammation.
Tillbaka upp
Smittsam
leversjukdom, HCC, Hepatitis Contagiosa Canis
Vaccineras som
valpsjuka. Sjukdomen orsakas av ett adeno-virus (CAV-1). Viruset är
motståndskraftigt och överlever flera månader under gynnsamma
förhållanden. Det utsöndras via kroppsvätskor såsom urin. Indirekt
spridning via till exempel matskålar och händer sker.
Symtom ses vanligen hos hundar yngre än ett år men ovaccinerade hundar
av alla åldrar kan drabbas. Symtomen inleds med feber, ofta upp till 41
grader. Vidare ses inflammerade tonsiller tillika svalg. Hunden
utvecklar en lunginflammation med hosta och förstärkta andningsljud.
Akut har hunden buksmärta och leverförstoring. Kräkningar och dirarré
kan förekomma. I gravare fall ses blödningar från slemhinnorna inklusive
näsblod. Symtom från centrala nervsystemet kan utvecklas, såsom kramper
eller koma. Då hunden börjar tillfriskna, efter cirka en vecka, ses en
inflammation i hornhinnorna med ljuskänslighet och ögonflöde som följd.
Hunden behandlas med vätska intravenöst och ibland även med allmän
antibiotika. De flesta som insjuknar tillfrisknar spontant.
Tillbaka
upp
Kallades förut
hundpest. Ingår i alla standardvacciner. Vid särskild risk för smitta
kan man vaccinera mot parvo skilt, tex i Sverige vaccineras valpar ofta
vid 8 veckors ålder före leverans. Ibland kan det vara motiverat att
vaccinera mot parvo årligen.
Infektionen
orsakas av hundens parvovirus. Det är ett mycket smittsamt virus, som
också är stabilt och som under gynnsamma förhållanden kan ligga kvar
månader, ibland år, i miljön. Det påträffas till exempel på
liggunderlag, burgolv och i mat-och vattenskålar.
Smittan sprids
via direkt kontakt hundar emellan eller indirekt via miljön och
människor. Smittämnet återfinns framförallt i avföring. Infektionen
förkommer regelbundet i Sverige. Sjukdomens svårighetsgrad varierar
beroende på hundens ålder och immunstatus. Valpar under 12 veckor
drabbas hårdast.
Symtomen inleds
med intensiva kräkningar, dessa övergår sedan i en ofta blodig diarré då
virus angriper tarmcellerna. Hunden får hög feber och ett kraftigt
påverkat allmäntillstånd. Tarmskador kan uppstå och i värsta fall kan de
leda till döden genom blodförgiftning. Behandlingen är symtomatisk och
ges i form av dropp för att återställa vätskebalansen. Ofta ges
antibiotika för att förebygga blodförgiftning. Så länge som
magtarmssymtomen består får hunden vara utan mat.
Klarar valpen de
första tre till fyra dygnen brukar de tillfriskna. För att förebygga
infektionen finns vaccin. Normalt sett rekommenderas vaccinering med ett
levande vaccin första gången vid 12 veckors ålder, därefter vid ett års
ålder och fortsättningsvis varje år. Om särskild infektionsrisk
föreligger rekommenderas att ge första injektionen vid 6-8 veckors ålder
och andra grundvaccinationen vid tolv veckors ålder. Levande vaccin
innehåller virus men i en så försvagad form att det inte ger upphov till
sjukdom.
Tillbaka
upp
Vaccination
rekommenderas till hundar som träffar många andra hundar, t.ex. på
utställning eller vid träning /tävling, samt till hundar som vistas i
kennel eller på hundpensionat. Normalt sett rekommenderas vaccinering
första gången vid 12 veckors ålder, därefter vid ett års ålder och
fortsättningsvis varje år
I
kennelhostekomplexet ingår flera smittämnen men vanligast är
parainfluensa virus och bakterien Bordetella bronchiseptica.
Parainfluensa viruset är känsligt och överlever inte länge i miljön.
Infektionen är vanligt förekommande och mycket smittsam. Smittan
utsöndras från ett infekterat djur veckor och ibland upp till några
månader efter infektion. Sjukdomen är normalt inte dödlig.
Infektionen
sprids då infekterade djur hostar/snorar.
Symtomen inleds
akut med torrhosta. Ofta misstolkas hostan av djurägaren som tror att
något fastnat i hundens svalg. Ibland söker man för kräkningar då hunden
mot slutet av attacken hostar upp slem. Hunden mår ofta ganska bra och
fordrar normalt ingen behandling.
Vissa fall
kompliceras med lunginflammation, hunden behöver då antibiotika och
ibland vård stationärt. Ofta tillfrisknar en smittad hund spontant på
cirka en vecka, det finns dock de individer som hostar under en längre
tid. Vaccin finns och här rekommenderas samma rutin som vid levande
vaccin mot parvoinfektion enligt ovan
Tillbaka
upp
En
rabiesinfektion leder till nervösa symtom som alltid leder till döden
hos hundar.
Vaccination ges
till hundar som skall används i jakt, resa eller delta i tävlingar och
utställningar. Rabiesvaccin ges till hund vid 16 och 20 veckors ålder.
Igen ett år efter grundvaccination och därefter vartannat år. (Hundar
som deltar i grytprov vaccineras varje år)
Denna
infektionssjukdom, vilken kan förebyggas genom vaccination, orsakas av
ett rabdovirus som är känsligt för värme och inaktiveras av synligt
eller ultraviolett ljus. Viruset bevaras i kyla. Rabiesviruset har en
väldigt markerad förkärlek för nervvävnader. Dess giftighet är beroende
av G-glykoprotein, en molekyl på virushöljet. Viruset överförs
vanligtvis till hundar genom en skada (bett, rispor etc.) och
fortplantar sig lokalt. Efter att ha fortplantat sig i en muskel sprider
viruset sig genom kroppen och angriper nervsystemet. En rabiesinfektion
leder till nervösa symtom som alltid leder till döden hos hundar.
Tillbaka
upp
Hos flera raser förekommer ärftliga
ögonsjukdomar som i värsta fall kan leda till att hunden drabbas av
blindhet. Då de flesta av dessa ögonsjukdomar inte går att behandla när
de väl har uppstått är det viktigt att man försöker minska förekomsten
av sjukdomarna genom ett noggrant avelsarbete. För att förhindra att
ögonsjukdomar förs vidare är det därför viktigt att hundarnas ögon
undersöks så att man i möjligaste mån endast använder friska hundar i
avelsarbetet.
Hur går en ögonlysning till?
När man kommer till veterinär får hunden
el katten pupillvidgande ögondroppar – ca 15-20 min före undersökningen.
Anledningen till detta är att man då få möjlighet att se så mycket som
möjligt av ögats inre delar. Vid undersökningen använder veterinären ett
sk oftalmoskop för att kunna se ögonbotten och näthinnan ordentligt. En
sk spaltlampa används för att inspektera ögats främre delar, som t ex
linsen.
Själva undersökningen är helt smärtfri
och på de flesta hundar och katter går det utmärkt att genomföra
undersökningen utan lugnande medel. Resultatet av undersökningen
erhåller man som djurägare direkt efter undersökningen och resultatet
registreras sedan även hos SKL/FKL
Tillbaka upp
Din
hund kan vara sjuk om den:
• inte vill
äta eller dricka
• plötsligt går ner eller upp i vikt
• kissar mer/mindre än normalt
• har diarré
• drabbas av kräkningar under en längre period
• inte orkar leka eller springa
• kliar onormalt mycket sina öron
• får matt päls
• dreglar mer än normalt
Tillbaka upp
Hundens normala
kroppstemperatur är 38,5-39°C. Ta temperaturen redan då när hunden är
frisk. Det är viktigt att veta den normala tempen, om hunden blir sjuk.
Använda gärna digital febertermometer. Du kan smörja lite vaselin på
mätaren, så gå det lättare att sätta in den i analöppningen. (ca: 2 cm
djupt in.) Håll den lite snett. Prata med hunden att den håller sig
lugn.
Tillbaka upp
De flesta hundar
drabbas någon gång av lös mage eller diarré. Det är väldigt vanligt och
kan bero på flera saker: fel foder eller foderbyte, dåligt/gammalt
foder, parasiter, allergi eller en bakterie- eller virusinfektion.
Vanligtvis handlar det om ett ganska harmlöst virus, något som valpen
ätit eller ett plötsligt foderbyte som orsakat obalans i magen. Om din
hund får diarré kan du behandla den med hjälp av fasta,
vätskebehandling, stoppande medel och antibiotika. Men prata alltid med
veterinären om diarrén håller i sig i mer än ett dygn. Långvarig diarré
hos liten valp är alltid alvarligt! (Valpen torkar ut.)
När din hund börjar bli bättre igen bör du ge den dietkost under några
dagar – till exempel ris kokt i buljong. När diarrén upphör kan du
återigen ge den helfoder som du gradvis blandar med kokt ris.
Tillbaka upp
Analsäckar, vad är det?
Säkert är det många djurägare som inte hört talas om att deras hund
eller katt har analsäckar. Men det har de. Som namnet antyder sitter de
nära analöppningen. Där avger de en kraftigt illaluktande vätska när
djuret blir skrämt. Även vid andra tillfällen kan hunden eller katten
tömma ut innehåll från sina analsäckar, som t.ex. när de bajsar. En
liten dusch med dofter som liksom ger en personlig prägel på högen. Ett
visitkort kan man säga.
Skrämmer fiender
Den viktigaste funktionen är förmodligen ändå den att skrämma fiender.
En teknik som skunken har förfinat. Jag vet inte om skunkens doftämnen
påminner om de som hunden och katten avger men illa luktar det. Något åt
rutten fisk kan man väl säga. Riktigt äckligt, även om man är människa.
Gulaktig illaluktande vätska
När de här körtlarna fungerar normalt så producerar de en lättflytande
gulaktig vätska. Vätskan har lätt att komma ut genom de små öppningar
som finns på ömse sidor om analöppningen. Tänk dig analöppningen som en
klocka. Då sitter öppningarna klockan 3 och klockan 9, en på varje sida.
Behållarna eller säckarna, som varierar i storlek beroende på hur fyllda
de är, sitter lite vid sidan om och nedanför mynningarna. En del hundar
har små analsäckar och en del har ganska stora. Om analsäckarna blir
ordentligt fyllda så känns det obehagligt och till och med smärtsamt för
djuret.
Obehagligt fyllda
Uppenbarligen så töms inte alla analsäckar som de skall. Vi ser ofta,
men inte alltid, en avvikande konsistens på innehållet när hunden har
problem. Analsäckssekretet är då krämigt eller till och med torrt,
istället för lättflytande som det normalt är.
När hunden upplever obehag av sina analsäckar så försöker den komma åt
problemet.
Kasa på rumpan
Om man är hund och det irriterar där bak så kan man hitta på att ”kasa
på rumpan”. Genom att sitta på en lagom rivig matta, dra sig fram med
frambenen och sträcka ut bakbenen framåt, så uppnår man en viss
lindring. Genom att göra så här lyckas några också tömma ut en del
innehåll från analsäckarna, vilket husse eller matte enkelt konstaterar
med sitt luktsinne. Vanligt är också att hunden slickar sig intensivt
där bak när den har problem.
Är irritationen stor och ihållande kan en del hundar börja tugga sig
eller slicka intensivt på huden i angränsande områden. Får vi in en hund
på kliniken som tuggat upp sår vid svansroten eller på höfterna så
kontrollerar vi analsäckarna. Det är en vanlig orsak till ett sådant
beteende.
Inflammerade analsäckar
Steget värre än fyllda analsäckar är inflammerade analsäckar. Det gör
säkert väldigt ont. Till skillnad från de fyllda analsäckarna är detta
ett problem som kommer akut. Plötsligt får hunden en öm och svullen
analsäck. Innehållet i analsäcken är ofta blodigt och det är smärtsamt
för hunden när vi tömmer ut innehållet genom att klämma på analsäcken. I
det läget räcker det inte att tömma den inflammerade analsäcken. Man
vill få den riktigt ren och spolar därför ur analsäcken med ett
desinfektionsmedel. Ibland gör man det upprepade gånger. Veterinären
ordinerar dessutom antibiotika som hunden skall äta under en kortare
eller längre period. Genom att kontrollera att svullnad och ömhet
försvunnit samt att innehållet normaliserats eller slutat vara blodigt
eller varigt, kan veterinären bestämma när antibiotikakuren kan
avslutas. Ibland kan infektionen vara svår att komma åt och behandlingen
måste då pågå under flera veckor med upprepade urspolningar under tiden.
Analsäcksböld
Den värsta formen av analsäcksinflammationer leder till att hela området
runt analsäcken blir inflammerat och så småningom öppnar sig som en
böld.
Hunden har då väldigt ont och måste som regel drogas för att det skall
vara möjligt, och rimligt med tanke på smärtan, att behandla genom
spolning. Inte sällan kommer ägaren med hunden till oss innan bölden har
öppnat sig. För att påskynda läkningsprocessen skär vi då ofta hål på
bölden och släpper ut blodblandat var. Även här är det antibiotika och
urspolning av analsäcken som är behandlingen. När hunden har sådan
smärta och inflammation så ordinerar veterinären vanligen även ett
antiinflammatoriskt medel som hunden får under den värsta tiden, ca en
vecka till tio dagar. Och även i detta fallet är det viktigt att följa
upp med en kontroll så att man vet att inflammationen och infektionen
lagt sig innan man avslutar behandlingen.
Operation
En del hundar får upprepade analsäcksinflammationer med ofta
återkommande problem. Det kan då vara en lösning att operera bort
analsäckarna. Operationen är, på de flesta hundar, inte särskilt
komplicerad även om den kräver stor noggrannhet. Har hunden däremot
flera gånger fått fistlar eller bölder vid analsäckarna så kan det vara
besvärligt att få bort all körtelvävnad vid operationen. Om det finns
körtelvävnad kvar som producerar analsäckssekret men inte har någon
utförsgång så blir det naturligtvis nya och värre problem. Fistlar och
inflammationer kan då komma tillbaka i området. Detta är dock inte
vanligt och som regel lyckas man få bort all analsäcksvävnad vid
operationen.
Tömmas
Det går inte att förebygga inflammationer i analsäckarna. Däremot kan
man regelbundet tömma analsäckarna på hundar som inte lyckas tömma dem
själva. På så vis får de inte besvär av att de spänner och irriterar.
Hundar som inte har några bekymmer med sina analsäckar behöver man inte
hålla på att tömma.
Håll koll
Kasar din hund på rumpan eller tuggar eller slickar sig där bak så är
det möjligt att den har problem av sina analsäckar. Om det håller i sig
och inte bara sker någon enstaka gång så kan det vara lämpligt att låta
en veterinär kolla analsäckarna.
Människor har inga analsäckar och det skall vi vara glada för. Men
hundar har å andra sidan inte hemorrojder.
Tillbaka upp
Öroninflammation
är en av de vanliga orsakerna till att en hund måste besöka veterinär.
Inflammationen uppstår lätt eftersom hörselgången är lång, vinklad och
ofta dåligt ventilerad. Det blir alltså en instängd, varm och fuktig
miljö, som gynnar bakterie- och svamptillväxt. Hundar med ståndöron har
mer luftväxling i hörselgångarna, men de har lättare att få in vatten
eller skräp i öronen, som kan orsaka inflammation.
Normalt bildas det små mängder vax i örat. Det är en del av fösvaret mot
infektioner och ska inte tas bort i onödan. Om det blir lite mer än
vanligt eller om hunden får skräp i öronen, när den exempelvis gräver,
måste man göra rent försiktigt.
Det vanligaste tecknet på öroninflammation är att hunden kliar på eller
bakom örat eller skakar mycket på huvudet. Ibland kan den också gå med
huvudet lutande åt ena sidan. Nästan alltid uppstår en ökad
sekretbildning i örat. Det kan vara mörkbrunt ganska torrt vax eller mer
fuktigt/smetigt. Ibland är sekretet gult varliknande och då ofta mycket
illaluktande.
Om man upptäcker en örononflammation tidigt, kan det bli bra genom att
man rengör dagligen och luftar örat. Oftast har inflammationen dock
pågått en tid, när man upptäcker den. Då krävs undersökning och
behandling av veterinär, för att den skall läka ut.
A och O vid behandlingen är att få hörselgångarna rena. Oftast är det en
ökad produktion av öronvax, som måste petas ur regelbundet. Ofta samlas
vax och inflammationsprodukter i den inre horisontella delen av
hörselgången. Detta går inte att peta bort utan måste spolas bort. Det
görs på kliniken sedan hunden lugnats eller sövts. Därefter får ägaren
behandla hunden hemma med rengöring och örondroppar, ibland även
antibiotika att äta. Vi vill alltid kontrollera öronen efter
behandlingen. Ganska ofta krävs mer än en spolning innan inflammationen
har läkt ut helt.
En hund som har haft en ordentligt öroninflammation, har ofta lätt att
få tillbaks den. En sådan hund bör tittas i öronen regelbundet. I vissa
besvärliga fall kan man behöva rengöra öronen regelbundet med speciell
rengöringsvätska. Detta ska man dock inte göra rutinmässigt på en hund,
som inte har haft öronbesvär tidigare
Tillbaka upp
• Alla former av
medicin – även p-piller, huvudvärks- och sömntabletter
• Kylvätska
• Xylitol (redan
små mängder är livsfarligt för hunden)
• Elkablar (Även såna som kan grävas upp från marken utomhus.)
• Julrosor, hyacinter och alla andra växter med vit saft i stjälken
• Lök av alla typer (med undantag för vitlök)
• Avokado
• Russin
• Choklad – såvida det inte är choklad som är speciellt framställd för
hundar.
• Råttgift Kylarvätska (som hundar kan tycka om eftersom det smakar
sött)
• Alla typer av kemikalier – även rengörings- och tvättmedel
Tillbaka upp
Du ska klippa
eller fila klorna på din hund varje vecka för att nerven i klorna inte
ska bli för lång. Blir klorna för långa kan hunden inte stå ordentligt
på ett hårt underlag – och det är både obehagligt och skadligt för den.
Du ska köpa en speciell tång/sax att klippa klorna med. Många hundägare
struntar i att klippa klorna på sin hund eftersom den ofta blir orolig
under själva klippningen. Men det är lättare att klippa klorna på din
hund medan den är valp eftersom man då tydligare kan se var klon går
över i nerven.
Om du inte vill klippa klorna på din valp kan du köpa en vanlig fotfil i sandpapper och i stället fila klorna. Då
minskar också risken för att du klipper hål på ett blodkärl. Om du inte
är van att klippa klorna, i första gånger klipp när valpen är tröt, då
gå det enklare.
Mera på sidan Klor och päls
Tillbaka upp
Du skall avmaska
valpen vid ca 11 veckors ålder strax före sin första vaccination
Det räcker att
avmaska hunden två gånger per år, om man inte har upptäckt maskar i
avförningen efter avmaskningen. Om du upptäcker maskar, avmaska på nytt
efter 11-14 dygn från första avmaskningen, så kan du vara säker på att
alla maskar är borta.
Om hunden har
maskar är följande symtom typiska: Hunden kräks och hostar. Om hunden
har maskar i en lång tid, mistar pälsen sin glansighet och hunden blir
mager. I första stadium finns det ägg i lungorna, sen utvecklas äggen
till larver som flyttar sig upp mot hundens halsstrupe. Larverna lever
vidare i hundens tarmsystem. I regel upptäcker man att hunden har haft
maskar först efter avmaskningen.
Regelbunden
avmaskning håller maskarna borta!
Tillbaka upp
Taxens päls
behöver inte så speciellt mycket vård. Borsta gärna hunden då och då och
se efter att hunden inte har fästingar eller sår.
Strävhåriga
taxar trimmas i regel två gånger per år. Du ska inte tvätta tax före
trimning eller utställning. (Jag trimmar lite då och då så att pälsen
aldrig blir väldigt lång.)
Man rycker bort
den långa pälsen medhårs med fingrarna och lämnar skägg och ögonbryn
kvar. (Jag putsar även dom) Ändvänd inte trimningsknivar eller sax, om
du inte är van!
Om du inte vill
lära dig att trimma din tax själv, finns det professionella
hundtrimmare.
Mera på sidan Klor och päls
Tillbaka upp
Finska
kennelklubbens bekämpningsprogrammet för ärftliga sjukdomar. Nuvarande
Pevisa program för tax är giltig till 31.12.2008. Normal storlek
strävhårig tax får ej används i avel om den har PRA eller HC (titta
ögonsjukdomar).
Båda föräldrarna måste ha sjukdomsanlaget
för att sjukdomen skall bryta ut hos avkomman. Statistiskt blir 25% av
avkomman sjuk, 50% blir anlagsbärare och 25% blir fria från anlaget.
Tillbaka upp
Sjukdomen kommer/ärvs ner nästan alltid
från enbart en av föräldrarna. Vid s.k. ”ofullständig penetrans” har
individen ärvt sjukdomsanlaget, men blir inte sjuk. Den är dock bärare
av sjukdomsanlaget, och för det vidare till sin avkomma - som kan få
sjukdomen. Vid dominant arvsgång blir statistiskt ca.50% av avkomman
sjuk. Är penetransen ofullständig blir en del av dessa inte sjuka utan
tysta anlagsbärare.
Tillbaka upp
Flera gener orsakar att en viss sjukdom
bryter ut.
Tillbaka upp
SJUKDOMAR SOM FÖREKOMMER
HOS TAX
Ögonsjukdomar:
PRA, progressiv retinal atrofi
PRA är en
ärftlig, recessiv sjukdom, vilket
innebär att en hund kan vara kliniskt frisk men bära på anlaget i sina
gener. PRA uppkommer endast om hunden har fått anlaget från båda
föräldrarna. PRA gör att syncellerna i näthinnan förtvinar. I början
blir hunden ”nattblind” för att senare helt mista sin synförmåga.
(Kliniska symtom vid ca 2-4 års ålder.) I Finland tax får ej används i
avel om den har PRA. (I Sverige får ej använda sjuka hundar, deras
föräldar eller evt. avkommor till hunden. Rekommenderar även att undvik
också hundar med minst 50% risk att vara anlagsbärare!)
Tillbaka upp
HC,
katarakt, ”gråstarr”
Gör linsen
grumlig. Är ärftligt, men man vet inte exakt vilket sätt. Förekommer
olika "varianter". Tax som har HC/Katarakt får ej används i avel i
Finland, i Sverige ingen hinder. Vissa varianter kan leda till
totalt blindhet. Bryter ut oftast före 4 års ålder. Man kan säga att
total katarakt hos ung hund är inte samma sak som ålderdoms katarakt hos
en gammal hund.
koder i Sverige:
Katarakt: bakre polär, total, främre y-söm, övrig partiell
koder i Finland:
HC: mykiön muiden osien kaihi huomattava , mykiön muiden osien kaihi
lievä, posterior polaarinen kaihi laaja-alainen, posterior
polaarinen kaihi lievä pistemäinen, posterior polaarinen kaihi selvä
kolmiomainen, totaalisesti samentunut mykiö todettu
Tillbaka upp
RD,
retinal dysplasi, utvecklingsrubbning i näthinnan
RD är en
ärftligt, recessiv sjukdom, som kan
konstateras redan hos valpar. RD uppträder i varierande former.
Nätthinnan lossnar helt (totalt blindhet)/lossnar på flera
ställen/lossnar som smala veck (mest den här typen hos tax). Koder i
Sverige: RD fokal
Tillbaka upp
Med retinopati
menas en sjukdom i näthinnan med symtom som inte passar in på någon
annan diagnos (exempelvis PRA, retinal dysplasi). Dessa kan se ut på
många olika sätt. Att sjukdomen betraktas som "sannolikt ej ärftlig"
betyder att den troligen förvärvats på annat sätt än genom arv. Det
betyder att den inte är något avelshinder, kan förekommit efter
ögoninflammation etc. Diagnosen kanske kan komma att ändras i
framtiden, bedömningarna vid ögonlysning gäller ju vanligen bara för ett
år åt gången.
Tillbaka upp
PHTVL/PHPV är en
förkortning av ordet persisterande (egentligen "framhärdande") i
kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt
sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den
primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om
stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller
mindre allvarliga problem beroende på sin storlek.
Grad 0 = normal.
Grad 1 = fläckar
på linsens baksida och påverkar inte synen.
Grad 2 = ger
ofta katarakt som följdsjukdom.
Grad 3-6 = ger
mer allvarliga förändringar.
Tillbaka upp
Distichiasis, felställda ögonlockshår
Är ärftligt och
möjligen dominant. De felställda
ögonlockshåren sitter som en inåtväxande andra rad innanför de normala
ögonhåren. För det mesta sitter de felställda håren på övre ögonlocket
och kan inte observeras utifrån. Håret måste avläggas operativ men
kommer ofta igen.
Tillbaka upp
Corneadermoid, onormalt hårväxt på horhinnan
Hårig vävnad
växer på hornhinnan. Besvärar ögat, opereras.
Tillbaka upp
Innebär att det
blir kvarstående rester av den hinna som täcker ögat hos alla nyfödda
valpar och som ska försvinna vid ca 14 dagar.
Tillbaka upp
Övriga
sjukdomar hos tax:
Är allmänt
förekommande hos kortbeniga raser. Sjukdomstillståndet uppkommer när det
vid mekaniska påfrestningar uppstår sprickor i det förkalkade och
degenererade höljet och den gelatinösa delen av disken pressas ut.
Hunden får förlamningssymptom av varierande svårighetsgrad. Hunden blir
rörelsehämmad och kontroll över tarm och blåsa kan försvåras. Smärta och
stelhet hör också in i bilden. Ett diskbråck skall alltid skötas av en
veterinär.
Tillbaka upp
Sjukdomen
förekommer endast hos tax. Man känner inte till orsaken men man anser
att sjukdomen är ärftligt. Sjukdomen börjar vid tidig ålder, redan under
ett år.
Huden är till en
början röd och förtjockad men blir snart svartpigmenterad, hårlös och
veckad som på en elefant. (börjar i armhålorna och sprider sig till
ljumsken och insidan av öronen, sprider sig vidare till buken, halsen
och flankerna.)
Sjukdomen är
obotligt men spridningen kan minskas. Eksemet förorsakar inte smärta.
Tillbaka upp
Med epilepsi
menas en sjukdom som karakteriseras av återkommande epileptiska anfall;
kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar i hjärnan.
Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar av
kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika
beteenderubbningar. Den vanligaste anfallsformen är så kallade
generaliserade anfall med kramper i hela kroppen och medvetslöshet
Tillbaka upp.
Cushings sjukdom
är en hormonell ämnesomsättningssjukdom som leder till förhöjd
produktion av kroppseget kortison i patientens binjurar. Sjukdomen
förekommer främst på hund men kan i sällsynta fall även drabba äldre
katter. I de flesta fall producerar binjurarna mer kortison på grund av
att det i hjärnan produceras ett överskott av ACTH-hormon i
tallkottskörteln. Hormonet stimulerar i sin tur binjurarna med ökade
kortisonnivåer i kroppen som följd. Detta resulterar i bl a ökad törst,
ökad aptit, symmetriskt håravfall (framförallt rygg), hudförändringar
som t ex ökad pigmentering samt ökad bukighet på grund av fettansamling
i bukhålan.Det finns effektiv behandling med få biverkningar, men
den är dyr.
Tillbaka upp
är en vanlig
sjukdom hos både människor, hundar och katter. Vid diabetes tar cellerna
i kroppen inte upp det socker (glukos) som finns i blodet. Cellerna får
energibrist och sockerhalten i blodet blir förhöjd eftersom inte
cellerna tar upp sockret som de ska.
När
blodsockernivån går upp över en viss gräns (10-12 mmol/L hos hundar) så
passerar socker ut i urinen. Patienten börjar då få en större urinmängd
och blir törstig. Eftersom det blir en energibrist i cellerna börjar
fett och muskler brytas ned. I ett sent skede av sjukdomen är de
drabbade individerna magra och trötta.Orsakerna till diabetes varierar
även om symtomen kan vara identiska.
För att
blodsocker skall kunna tas upp i cellerna krävs att en signalsubstans
som heter insulin binder till en mottagare (receptor) på cellen. Hos
vissa diabetiker är det fel på insulinproduktionen och hos vissa hundar
är det fel på sättet insulin binder till mottagarcellen.
Det är Din veterinär som bestämmer vilken behandling Din hund ska ha.
Hundar med diabetes skall insulinbehandlas eftersom de oftast har en
insulinbrist. En diabetesbehandling ställer krav på både ägare och hund
vad gäller hundens livsstil och regelbundenhet. Ibland känns dessa krav
för stora och djurägaren väljer tillsammans med veterinären att avliva
hunden
Tillbaka upp
är den
vanligaste hjärtsjukdomen hos hund. Den förekommer oftast hos små till
medelstora hundraser men även hos större raser. Vanligtvis drabbas äldre
hundar av sjukdomen, och något oftare hanhundar.
Många gånger
uppträder sjukdomen från fyra till fem års ålder. Sjukdomen är vanligare
inom vissa hundraser, som till exempel cavalier king charles spaniel,
tax och pudel. Det är idag inte känt vad som orsakar klaffskadorna.
Ärftliga faktorer ligger bakom hundens anlag att utveckla klaffskador.
Sjukdomens
nedärvning följer dock inte det mönster som kan ses vid så kallad enkel
recessiv eller enkel dominant nedärvning
Symtom och
diagnos Kronisk hjärtklaffsdegeneration är en uttalat kronisk sjukdom.
Den utvecklas vanligtvis hos medelålders till gamla hundar under en lång
tid. Ofta tar det flera år för skadorna på klaffarna att bli så
allvarliga att hunden visar sjukdomstecken, det vill säga hjärtsvikt.
Vanliga tecken på hjärtsvikt hos hundar med kronisk
hjärtklaffsdegeneration är trötthet, hosta, andnöd och nedsatt aptit.
Dessa symtom kan även vara orsakade av en rad andra sjukdomar. För att
ställa diagnos krävs det därför en mer grundlig veterinärundersökning,
där röntgenundersökning av bröstkorgen helst ingår. Symtomen från
andningsorganen orsakas av att vätska samlas i lungorna, vilket kan
påvisas med hjälp av röntgenundersökning. Behandling Med rätt behandling
kan hunden leva ett bra hundliv, ibland upp till två till tre år efter
de första symtomen. Kronisk hjärtklaffsdegeneration har därför en god
prognos i jämförelse med många andra hjärtsjukdomar hos hund.
Tillbaka
upp
Kroksvans är en
missbildning mellan två svanskotor som leder till att de, på de ställen
där de normalt ledar mot varandra, är hopväxta i förskjutet läge. En
eller flera av lederna i svansen kan vara defekta.
Som kroksvans
betecknas även i svensk kynologi (om än oegentligt) hopväxta kotor utan
vinkel eller förskjutning. Denna förändring ses speciellt inom
taxraserna. Defekten kan sitta var som helt på svansen. Bäckenet och
ryggkotorna är normala. Kroksvans förekommer i Tyskland hos de olika
hårlagstyperna enligt följande: 2.21 proc. av långhåren, 0.93 proc. av
korthåren och 0.56 proc. av strävhåren. När defekta djur stoppades från
avel höll sig frekvensen konstant under 1970-talet. Arvsgången ansågs
vara autosomalt recessiv.
Vid hög frekvens
av grava svansfel bör man överväga att ta föräldradjuren ur avel och
även avla sparsamt på defekta valpars kullsyskon. Inom flera raser
avstår man också från avel på hundar med minsta tecken på kroksvans även
om defekten bara kan upptäckas vid skicklig palpation av kotorna. I ett
antal raser betraktas skruvsvans, den mest extrema formen av kroksvans,
som normal och önskvärd.
Skador på
svansen kan ge förändringar som påminner om kroksvans. Detta är dock
mycket ovanligt. Vid röntgenundersökning kan man oftast avgöra om en
kroksvans är medfödd eller förvärvad.
Tillbaka upp
Sidans källor: FTK/SML,
FKK,SKL, STK, SKK, SLU, Agria.se, Blixbo Klinik och Kennel AB |